Försov mig imorse, vaknade när bussen skulle gå, men var så trött att jag sket i att gå upp så att jag kunde ta nästa buss, precis när jag bestämt mig för att ta 9.10 bussen ringer ullis o frågar va ja e, sa bara att jag hade en enorm huvudvärk när ja vakna, så att ja skulle in senare. eftersom ja har en bit att åka blev det att jag anlände kl 10 ungefär. En kort och bra dag blir det.

Imorgon känner jag för att socialisera mig, så har bjudit in Daniel så att vi ska kolla film, käka gott, snacka och dricka vin :)

Längtar.

Lagom slö sitter jag efter ännu en maffig skolfrukost, dax att ta med egen mat igen, alltså sluta slöa på morgonen o se till att komma upp i tid så jag hinner ordna min frukost. Åter igen en dag med bara teori på schemat, börjar bli lagom slött att bara sitta med alla dessa instuderingsfrågor, där jag nu har fått mästadelen av frågorna ungefär 2-4 gånger vardera. Repetition är nutidens inlärningssätt.. I all ära så är det ett effektivt sätt, men långtråkigt.

Ibland blir jag irriterad av andra människors lack of brains, brist på egentänkande och framför allt dumdristighet. Jag skulle inte måla upp mig själv som bättre än andra, jag felar också, men jag anser att jag i somliga fall är bättre på vissa saker än andra.

Ibland önskar jag att alla bara ville låta mig vara, sen inser jag att jag då skuller krevera och gå under då jag älskar uppmärksamhet, jag erkänner att jag på gott och ont, mestadels ont, är en riktigt attention whore, det står mig till last i många sammanhang, men jag måste även erkänna att jag drar nytta av det i min vardag. Att sticka ut en smula under undervisning är inte dåligt tycker jag, såvidare man inte gör det pga dåliga vanor och liknande, att väsnas lite, skratta och ha roligt, fråga mycket, skämta med lärare, det är bra egenskaper tycker jag, det gör att lärarna lägger märke till en, och kanske att de då även ser att jag vill lära mig, då kanske även de vill anstränga sig en smula mer för att se till att jag lär mej så mycket som möjligt.

Hur som haver så tror jag att jag just virra mig in på ett ämne som jag inte hade tänkt mej just nu, just det ja, jag pratade om att jag ville att folk skulle lämna mig i fred, men som sagt, neeee kanske inte.

Jag har definituvt bestämt mej för hur en del saker ska skötas i framtiden, också hur saker kommer att bli, på kärleksfronten så tror jag inte att mitt senaste intresse är aktivt längre, kanske inte pga av bristen från andra sidan, utan att jag helt änkelt inte är intresserad längre, antar att spänningen tog slut efter senaste tidens händelser och diskussioner. Det var bara något som skulle bli av, det är gjort och nu lagt bakom. Jag har mitt intresse inriktat på annat håll, som jag givetvis har haft ett bra tag, längre bort e inte alltid dåligt, men inte heller alltid bra. Dock så är mitt intresse icke borta än, det är nog inte många som kan lyckas hålla mitt intresse vid liv, kanske kan bero på responsen man får dock. men jag vet inte, det kan bara tiden utgöra antar jag.

Nog om det.

Tror jag är på vig in i en något panikartad stress deprission, jag vet inte riktigt vart jag ska göra a mig själv. Jag har ouppklarade buissnes att ta hand om, speciellt minförra lägenhet, men nu har det gått en månad ach paniken förlamar mitt arbete, jag blir helt handlingsförlamad och står o tuggar fradga medans jag stampar på samma fläck tills någon tar tag i mig, slår mej hårt i ansiktet och säger till mig att skärpa mig. Otroligt nog behöver jag fortfarande sådant för att komma igång ibland. Något jag skämms över, men ja har då fan aldrig påstått att jag är perfekt, på riktigt.

Jo jag är väl perkeft, i min egen lilla värd, som är avskärmad från mänskligheten, där får jag vara hur perfekt jag än vill.

Jag borde fortsätta med mina instuderingsfrågor, men som sagt e jag lite besatt i min inte så perfekta mående just nu, så i stället tror jag att jag fortsätter med att klaga över mitt för tillfället lite patetiska liv.

Fick tag i ett soffbord igår, i glas, passar min soffa utmärkt. Jag är nöjd.

Måste städa till lite i vardagsrummet nu bara, sen kan jag ta kort o sån skit, vill ha gardiner med, men måste skaffa fler fästen, och själva gardinerna med då, skulle behöva ta mej till ullared... skulle behäva pengar... kanske måste sälja något. har ju ett xbox, kanske man kan få ngt för.

Sälja speciella tjänster kanske, ne skojja bara, jag är nog den sista som skulle hora mig i världen. Jag borde fortsätta plugga, det blir inte mycket när man om vart annat skriver här och svarar på frågor samtidigt.

Min lärare lurade precis i mig en halv croissant, i tron att Marco hade gjort dem själv satt kch och berömde honom lite granna förmig själv, sedan visade det siG att det var Bake-of. OVÄRT!

Ja ja, vad är väl en bal på slottet..

Ska plugga nu, återkommer i eftermiddag eller ikväll, med mer klag o tankar om livssituation, vänner och allmän beskhet.

So long suckers... i mean... people...

Vi hade precis en genomgång med massa olika slags frukter och bär.

Precis efter frukosten... eller jo kanske en 30 min efter frukost kanske. Men fortfarande alldeles för nära inpå frukosten för min mages tycke. Speciellt då jag ansåg mig vara hungrig och sket i frukostäpplet jag hade med mig och bestämmde mig för att käkla skolans frukost buffé,

15 kr - käka tills du spyr.

I mitt fall, käka lite granna o hoppas att du inte mår dåligt.

Då jag har en benägenhet att äta med ögon och smaklökar så bled det en smula för mycket till frukost, så då sitter jag där mer det stora bordet fullt med frukt och mår lite halvt illa. Bestämde mig direkt för att jag inte skulle smaka på någon frukt så som våran lärare hade bett oss att göra, jag har ju faktiskt a valid reason.

Dock så veknade jag i mitt beslut, för vem vill inte smaka på kaktus, drakfrukt, mangostan och liknande förunder? Det var värt att smaka trots att magen började puttra och morra så högt att min lärare, som jag sitter jämte, lägger märke till det och frågar högt om jag är hungrig, 'Nej, jag är mätt' säger jag, givetvis med hetta i kinderna då jag tycker att det är en smula pinsamt. Jag håller inte inne med att jag har opererat mig här på skolan, men det finns ju en del elever som jag inte känner, likväl 4 helt nya FUBare, men men, jag tar också det som det kommer.

Jag sitter o slickar mina egna sår, bröt ena sidan på en nagel imorse, sådär så att det svider och gör ont och är irriterat hela tiden. Jag har nog inte brytit en nagel på mycket länge, så man blev om något en smula chockad och började fundera på varför detta hände mej?? Sen inser man att man bara brutit en nagel och bannar sig själv för sin barnslighet, samtidigt som man slickar sitt onda sår på den hämska nageln.

Ju mer jag tänker på dig, ju mer jag funderar över situationen, ju bättre känns det. Ju mer jag tänker på det ju mer funderar jag på om jag är riktigt funtad i huvudet eller ej. Ju mer jag tänker på att jag tönker på det, ju mer säker blir jag på att ingen e bättre än mej, oövervinnerlig som jag är.

Jag kallade precis mej själv oövervinnerlig, slä den om ni kan, det är la ändå att tänka rätt högt om sig själv?

Men icke då, i min värld är jag oövervinnerlig, i min värld är jag bäst. Men bara i min värld, jag har brain enuf till att inse att allt inte kretsar omkring mej.

Tro, hopp och kärlek

Tro, hopp och wow - ingen större skillnad.

... eller det skulle i alla fall ha varit en tidig morgon, knowing myself, så försov jag mig precis lagom dock, han fixa lunch, klä på mig, tänka massa skit om viss personer, och allt annat nödvändigt.

Åter igen fick jag skjuts av Aua denna tidiga regniga och tråkiga morgon, stressad som jag ändå var han jag ändå browsa igenom 1000 miljoner tankar angående gårdagens händelser, kanske no big deal för vissa, men inte för mig.

Medans jag borstade ögonfransarna och kletade maskara på tänderna funderarde jag allvarlight på om jag verkligen är så smart som jag hittills har trott mig vara.

Gjorde jag rätt igår? känndes det okey med det jag gjorde? Ja jag gjorde rätt, det känndes okey, efter att mina kinder slutat blossa, då kändes det okey.

Igår vågade jag inte gå närmre in på ämnet, de kommer jag antagligen inte göra i framtiden häller, dock fick jag upp ögonen för mitt eget beteénde, så att jag denna morgon även kunde reflektera över det medans jag dum som jag är packar ner kakor, som ja inte kommer kunna äta, till frukost. Man råkar lätt in i gamla vanor när man är stressad och har ont om tid. Som tur var har jag ett underbart surt grönt äpple i väskan som kan tjäna som frukst denna regniga morgon, och ett plommon!

Det ska bli spännande att se vad denna dag för med sig, jag hoppas innerligt att jag har fel angående mina tankar, men generellt så brukar jag inte ha fel, det är det som skrämmer mig idag.

Jag e rätt så stålt över sättet jag så utförligt beskrev en kär vän igår, på ett annat språk, det vara känndes rätt liksom, känndes som om varje ord satt som en pusselbit. Anntar att jag e bra på att lägga pussel med...

Jag har bestämt mig för vad jag vill och inte vill ha, men det skadar inte att ha lite kul på vägen eller hur?

Mitt mottå, eller ja ett av dem, är ju att inte vara kräsen, men nufan tänker jag ändra på det. Ja kan va hur kräsen ja än vill. O de tänker ja fan vara nu.

Återtagit mina tankar på att bara fly fältet, sticka iväg långt långt bort dit ingen kan komma och hälsa på, inte för att jag tror att bågon skulle göra det ävem om jag inte tog mig så långt, av någon anledning tror ja inte folk skulle bry sig om ja så bara flyttade hem till götet...

Gud vilka höga tankar jag har om mej själv och mina vänner...

deprimerande.... jaja vad är väl en bal på slottet...

Nu ska jag sätta igång med min teori, jag återkommer nog senare med ännu en harrang av skitsnack när jag har hunnit tänka lite mer.

Tro - Hopp - Kärlek

Jag är otroligt förvirrad och besviken på vissa av mina vänner.

Kanske tar jag ut min besvikelse i förskott, kanske inte.

Men det lutar ju tyvärr mer åt det besvikande hållet. Jag förstår inte hur en människa kan vara så ovetande om att någon kör över denne totalt, jag fattar  inte hur någon kan stå och kolla på passivt medans någon annan vrider av ens kulor.

Inte bokstavlight talat dock, bildligt. Som om jag inte har nog med problem utan att mina vänner ska vrida sig mot varandra och mig själv?

Upprörd som jag varit idag spenderade jag min eftermiddag i skolan med att plugga teori samtidigt som jag på ensgelska spydde upp all möjliga galla till en scotsk polare via facebook, det var skönt att få ur mig alla vidrigheter, och som ett plus i kanten fick jag öven uttrycka det i engelska. Enormt tack till David som fick vara min verbala slagpåse.

Dock så är det svårt att göra sig av med sådana kännslor ibland, så det ficvk bli att ta sig hem efter skola och en snabbvisit hos syster och ställa sig att baka Kolakakor. Innan OP skulle jag i detta fall ha bakat o sen käkat upp hälften.

'Rage eat cookies', som ja skulle ha uttryckt det innan. Men nu kan jag inte det, så efter att ha bakat ett 60tal kakor smaka jag på en hörnbit o sen hade jag fått nog. Får bjude hem någon kompis som kan äta upp dem antar jag. Någon som inte försöker backstabba mej...

Livet rullar vidare hur man än ser på saken, som en ring på vattnet kan man inte hindra vissa händelseförlopp, man gör bara de bästa av situationen.

Jag hoppas bara att det inte inte har för stor invärkan i slutänden.

När jag blickade in i framtiden förr, såg jag bara en dimma.

Nu har jag börjat se en framtid för mig själv.

Whit love to you all.

Sitter på skolan nu, ingen praktik i köket idag, första gången som vi bara har teori. Har gått här en månad nu. Jag trivs, har bra klasskamrater, riktigt goa faktiskt.

Lärarna är bra med. Jag lär mig sakta men säkert, inte för att jag är en person som lär mig sakta, utan för att processen i skolan är seg, efter en månad har de antagligen fortfarande inte satt upp något schema för oss. De är lite sega här.

Just nu sitter jag med ett häfte på 40 sidor som ska läsas igenom, inte så mycket text på varje sida dock, men tillräckligt. Sen de jäkla instuderingsfrågorna på det.

När jag e klar med Livsmedelskunska kommer jag nog vägra käka allt som har med mat att göra, i'l be living on the coulds! Säkert då eller.

Jag måste dock erkänna att hur tråkigt det än är så får det mig att börja tänka på mina egna vanor hemma i köket, hur jag förvarar och hanterar mina råvaror och tillagade varor med för den delen, och innser att det måste skärpas sig hemma, innan jag råkar ut för en av dessa underbara matförgiftningarna eller salmonellan som jag precis har spenderat 1.5 timme att läsa om.

Det är nu man blir lite fundersam över ifall jag inte redan borde vara död och begraven, eller åtminstonne i koma, efter min hantering av föda i hemmet.

Jaja, dock e de ju viktigare att jag följer reglerna här på skolan än i mitt eget hem. Där e de ju generellt bara ensama jag som dör.

Återigen har jag tagi tupp tanken på att skaffa mig katt. Dock vill jag inte ha en katt som skuttar omkring ensam hemma medans jag sitter o pluggar i en annan stad, stackars sate skulle dö av tråkighet.. eller min dåliga hantering av mat...

Dock så kläckte en kär vän ett förslag om att skaffa 2 katter istället, då kan de leka tillsammans, äta upp varandra istället för mina dåligt behandlade livsmedel och tillsammans demolera min nya lägenhet.

Det tåls att tänka på ett tag i alla fall.

Jag lider fortfarande av ryggsmärtor sedan mitt möte med en person för en vecka sedan, jag har fortfarande inte kunnat bestämma mig för hur ja ska se på saken, hur ja ska klassa mig själv, har jag blivit som alla andra? Eller är jag ursäktad?

Det tåls att tänkas på med, men jag e rätt hård när jag dömmer mig skälv, så jag antar att jag redan vet vart det kommer sluta. Men men, vad är väll en bal på slottet..?

Jag har gått ner 20k nu,mja 21 kanske mer exakt, har inte gått ner så mycket som ja hade viljat, men jag jobbar på det. Jag jobbar också på att sluta med mina dåliga vanor, vilka jag tyvärr har haft konstant de senaste. Dock mycket bättre det senaste, det går i perioder antar jag, man finner hela tiden mer o mer anledningar till att köra igång igen. Jag tänker dock inte ge upp, thats not my style. När jag kommer under 100 kommer jag jubla, men lite kvar tills dess, jag går fortfarande omkring i min stora pöösiga vinterjacka, så det e inte så lätt för folk på stan att se att man faktiskt gå ner i vikt, dock igår satte jag på mig min dunväst ovanpå en hoodtröja, ja känner mej lagom smal o fin i den, när jag ser mig själv i avspeglingarna på stans affärsfönster, det är först då som jag själv lägger märke till att jag faktiskt gått ner i vikt. Det är en skön kännsla.

Jag e enormt glad att jag inte tappar mitt hår i alla fall. Jag vet folk som gör det nu till följd av operationene, känner mig glad över att jag slarvar med maten ibland. går hällre ner lite saktare än blir av med mitt hår.

Ne, nu ska jag fortsätta med mitt bassiluskpluggande, så att haf lär mig mer, ska tänka på katterna med, har ju en  polare som ska ha ungar snart, ska ta upp det med henne.

Kyss o hej leverpastej!

Jag får vad jag vill ha. Även denna gång.

As in, jag har fått vad jag vill ha :>

Jag får vad jag vill ha. Även denna gång.

As in, jag har fått vad jag vill ha :>