Den är jobbiga känslan återkommer. Varför skall allt vara så komplicerat?

Varför går det inte bara att släppa dig? Att ge uppp dig precis som jag bett dig att ge upp mig? Varför är det aldrig sådär lätt som alla säger?

Kanske är det dags att ge upp? Börja om på nytt? Ta tag i mitt liv och allt det där?

Kanske, kanske, kanske.

Det svider lite i hjärtat, jag blir 26 om mindre än 2 månader. Min bästa vän är 3 år yngre än mig, har fast förhållande och är nygravid.
Var har jag kommit i livet? Jag bor ensam, jag jobbar, jag har katter. .men jag vill ha mer. Jag vill också ha en familj. Ett fast förhållande, allt det där som alla andra har, någon som verkligen bryr sig. Vad skall jag satsa på? Vem skulle någonsin vilja ha mig? Jag som inte ens kan ta hand on mig själv..
Orkar jag? Ja det för jag.
Vad skall jag göra? I have no clue.