Varje dag kommer det upp någon liten  grej som jag vill skrvia om här, 'Senare' tänker jag. Och så glömer jag av det.

Det ända jag kommer ihåg är att det är viktiga saker för stunden som jag vill skriva ner. Men men, så kan det gå.

Appa börjar bli stor nu, han är mitt stjänljus i mitt liv, den enda som jag helt klart vet är beroende av mig och älskar mig. Nog för att han älskar mig för att jag ger han mat. Men jag vet att det är mer än så. Han verkligen älskar mig, så är det bara. Just nu ligger han mellan mig och tangentbordet och kurrar som en annan dåre, gulligt värre.

Jag har börjar drömma om att köpa en lägenhet i Borås, flytta från denna håla som jag bor i nu. Visst jag älskar staden, men jag känner att de anledningar jag hade till att bo kvar här för 3-4 år sedan har försvunnit. Visst finns det en del av dem kvar. Ett par underbara vänner. Men min person kommer ingen vart här. Jag behöver komma närmre jobbet. Närmer en sundare livsstil.Närmre fler och nyare människor. Dock så överger jag tanken på att köpa en lägenhet just nu och återgår till min plan att hitta en skapligt bra hyreslägenhet och nöjer mig med det för tillfället. 

Utöver allt detta känner jag mer och mer hur jag failar med mig själv. My body is my Temple. Kanske borde jag sköta mitt temple lite, är kanske en av anledningarna till att jag inte mår så bra nu. Jag mår la bra, men kunde mått bättre antar jag.

Nej nu skall jag fortsätta att skita i att städa min lägenhet, ta med min katt till soffan och låtan han sova på mig medans jag kollar på Chuck season 2.

Latah.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Majoriteten av mina gamla och nyare vänner har skaffat familj, vare sig det är man, pojkvän eller barn (det är det där med barn som är mest utpekande för tillfället) Och här sitter jag, 28 år fyllda och vågar inte ens skaffa mig en pojkvän. Varfö...

Då vart man tillbaka här igen efter snart ett år,  detta har tydligen blivit min årliga blogg för att validera det gångna och dömma det kommande året. Mycket har hänt under 2014 ett hår som jag hade stora förhoppningar för. Många stora och små plan...

That tingeling feeling inside when your heart skip a beat,  is it really what i feel?   Kanske är det så att jag har funnit dig? Dig som jag kan spendera mitt liv med.  Bara tiden kan avgöra, och ja hoppas att jag inte fegar ut denna gången, so...

Det finns så mycket som jag vill skriva, så mycker som jag behöver göra mig av med och glömma, men varje gång jag väl sitter här så får jag total blackout.   Jag känner mig ensam, jag känner mig sviken och dåligt behandlad av männiksor som jag li...

Ja du mamma lilla, nu är det 16 år sedan du lämnade oss för alltid. Det kanske är därför jag missade bussen igår, sov dåligt i natt och vaknade sur och grinig i dag. Känner jag mig själv kommer jag gå omkring grinig hela dagen, men trots det ha ett...