Har man nått sin gräns när man finner sig själv på jobbet och känner att tårarna är på väg att rinna över utan någon som helst anledning?

Där är inte ofta jag drömmer mardrömmar. Ännu mer sällan är att de väcker mig.
I morse vaknade jag kl4 med bultande huvudvärk på grund av en sådan dröm.
Jag drömde om henne, människan som gjorde mitt liv till surkål. Tydligen kommer jag inte undan hur mycket jag än vill lägga min dåvarande livssituation bakom mig. Jaja bara att bita ihop och fortsätta.