Känner mig sviken av någon anledning, trodde kanske att efter att inte ha setts på ett år eller 2 att du kanske skulle ha ansträngt dej lite mer än vad du gjorde, för att vi skulle kunna träffas. På sätt och vis förstår jag dig, tror jag, men ändå inte, det var ju din ide att vi skulle ses, att senan bli avbokad 2 dagar i rad, känns ju inte riktigt okej, speciellt med  hur meddelsam du vart, eller inte vart kanske man skulle säga istället.

Ja, jag är besviken min vän. Riktigt besviken.

Jag älskar kameran, trots att den inte alltid älskar mig.

Jag behöver förändring, massor av det, vad jag än vänder min blick fångas den av behovet och önksan att förändra, förändra, förändra... Förändra.

Sitter här i skolan med min fördömdra teori, som jag sakta tar mig igenom, den tar fan aldrig slut ju, är helt jätte mätt efter att ha käkat en jättegod lunch som jag och min kompis gjorde tillsammans till gårdagens middagsmål, en klasskamrat sprang hit med en stor fel kanelbulle som hon tyckte att jag skulle käka, precis innan jag skulle sätta mej att käka. Givetvis slänger man iväg bullfanskapet (inom räckhål precis bakom datorn) och traskar iväg för lunchen, när mn återkommer tilld atorn för att fortsätta med pluggandet ligger den fördömnda bullen där och tycker att jag ska äta den, visst tänker jag, ja ska smaka, sen, kanske, eller jo de kommer jag, men inte än, för de kan jag inte, jag är helt proppmätt efter min lilla lunch, det är jobbigt att jag inte kan äta så mycket, men jagh är ändå tacksam att jag inte kan, innan, i  mitt förra liv hade jag suttit o mumsat i mej den där jävla bullen hur mätt jag än hade varit, nu är jag bara glad att jag inte kan, den kan få ligga där tills jag inte är så mätt. har jag tur kanske jag glömmer av att den ligger där! Tji fick den i så fall!

Min blick spanar hela tiden, tänkabara alternativ, otänkbara alternativ, tankarna passerar lika snabbt som ögats blinkningar, det är bra att folk är så naiva ibland, som jag sa på min Facebook härom dagen

"Den mest komplicerade, egensinnade, jobbga, idiotiska, osäkra person jag vet är jag själv.. dock tror jag att jag är den perfekta matchen för mig själv, det är bara jag som förstår mig och bara jag som kan leva med mig sjäv.
God Natt folket"

Inte en jävel tog det seriöst, trots att jag nog aldrig har vart mer allvarlig i hela mitt liv, det känns skönt, att skriva något sådan, så all varenda jävel kan se de, då vet man att folk vet, trots att de inte  fattar.

Det går kanske lite djupare än det ser ut med, men det är det bara jag som vet och ser.

Nu ska jag plugga vidare, snegla på den där bullen, o smaka på den så småningom, samtidigt som min blick sakta glider över min omgivning vaksamt sökande efter svar och opportunitys.

So long fuckers.

Min syster var här igår och hälsade på mig i nya lägenheten för första gången. Hon hade med sig Alexandra som var o hälsa på från stockholm, medans de körde hit ringde de och föreslog att vi skulle åka till Lager 157 och shoppa tillsammans innan de kom hem till mej och käka middad, så jag förberedde allt för maten och stack sedan ner på stan för att möta upp dem.

När de kom, när Elina såg mig genom sitt fönster i bilen, såg jag hur hennes ansikte nästan skrynklades ihop av glädje och jag hörde i hennes röst att tårarna inte var långt borta, hon hoppa ur och gav mej en kram samtidigt som hon kolla in mig, hur jag hart förändrats, påpekade hur liten och fin jag blivit, medans hon säger detta känner jag hur en rejält stor sten faller från mitt bröst,visst jag har gått ner en 6-7 kilo sedan jag träffa henne sist, men det borde ha varit mera, det är så lite att jag har fasat inför att träffa henne, samtidigt som jag hat längtat efter henne.

Sammtidigt hade jag på mig mina nya kläder. En soligt fin klänning, färglad.

Jag har inte använt färger på såå många år, o klänning har jag inte haft på mig sedan jag var liten. För en gångs skull kände jag mej vacker. Jag har varit orolig för att mina bröst ska försvinna, men jag har oroat mig i onödan, de känns snarare större i kontrast att min kropp blir mindre, i den nya klänningen blir de helt enorma, vilket är ngt som jag både ogillar och gillar, beroende på slutresultat så kommer jag nog göra en bröstförminsking, only time can tell.

Finns så många virriga aspekter i mitt liv framtiden är en av dem, kan inte bestämma mig för vad jag vill, för vad som är bäst för mig, men jag antar att  tiden får avgöra det med.