That tingeling feeling inside when your heart skip a beat,  is it really what i feel?

Kanske är det så att jag har funnit dig? Dig som jag kan spendera mitt liv med. 

Bara tiden kan avgöra, och ja hoppas att jag inte fegar ut denna gången, som jag alltid har gjort innan, utan att ge det en chans.

Redan första gången vi pratade så kände jag det där lilla extra, som vart obesvarat då du redan hade en annan person i ditt liv. Så jag valde att bli din nära vän på avstånd, för avstånd imellan oss är det. Det finns barriärer imellan oss som är svåra att ta sig igenom, språk, hav och land. Men om du vill så vill jag med.

När det tog slut för dig och henne så fanns jag där, din vän med en axel och ett tröstande ord. Jag ville bara att du skulle sluta vara olycklig och må bra igen, så jag stöttade dig när du tydde dig mot en annan som du sedan förklarade uppkallade kännslor innom dig. Go for it! sade jag om det gör dig lycklig.

Sedan den där natten när vi bara skrev och skrev med varandra, att det framkomm att det inte bara var jag. Att det redan när du var lycklig med henne hade smugit sig in en tanke hos dig, att kanske är det någon annan du vill ha.

Det slog mig aldrig att du trodde att jag inte kände något för dig, jag trodde aldrig att du någonsin skulle vända din blick mot mig och se igenom mina känslor för dig.

Nu rivs mitt hjärta utav ångesten över att våga chansa, ångesten över att ge mitt hjärta till någon annan. Vågar jag chansa på att det blir vi för alltid? Kanske jag skall chansa på att det först blir vi över huvud taget och sedan segla dit vinden för mig.

Piece out

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Majoriteten av mina gamla och nyare vänner har skaffat familj, vare sig det är man, pojkvän eller barn (det är det där med barn som är mest utpekande för tillfället) Och här sitter jag, 28 år fyllda och vågar inte ens skaffa mig en pojkvän. Varfö...

Då vart man tillbaka här igen efter snart ett år,  detta har tydligen blivit min årliga blogg för att validera det gångna och dömma det kommande året. Mycket har hänt under 2014 ett hår som jag hade stora förhoppningar för. Många stora och små plan...

Det finns så mycket som jag vill skriva, så mycker som jag behöver göra mig av med och glömma, men varje gång jag väl sitter här så får jag total blackout.   Jag känner mig ensam, jag känner mig sviken och dåligt behandlad av männiksor som jag li...

Ja du mamma lilla, nu är det 16 år sedan du lämnade oss för alltid. Det kanske är därför jag missade bussen igår, sov dåligt i natt och vaknade sur och grinig i dag. Känner jag mig själv kommer jag gå omkring grinig hela dagen, men trots det ha ett...

Då var har det nya året infunnit sig, är det bara för mig som varje år känns tyngre? Jobbigare? Som vanligt skall jag klaga på att jag är kass på att skriva, det hör liksom till saken nu för tiden, sedan skall jag sammafatta underbara 2013 so far! ...