Åter igen finner jag mig relativt ointresserad av julen och dess aspekter.

Det enda jag verkar bry mig om är min egen otillräckliga förmåga att få mig själv att må bra.

Det faktum att jag inte längre bryr mig om hur jag mår, hur jag sköter min hälsa, hur jag ser ut, vad andra tycker om mig. Det oroar mig inte ens, inte tillräckligt mycket för att bry mig, jo bryr mig gör jag, men orkar inte göra något åt det.

Jag går omkring med ett leende, det kommer jag alltid att göra. Men det var länge sedan jag log på riktigt. 

Kanske dags att börja sköta sig efter nyår, fira min 26årsdag med att börja bli bättre, börja bry mig.

Sluta falla tillbaka på gamla banor och åter igen sikta mot stjärnorna.

Jag kan fixa detta, det kan jag väl? Ja det kan jag, i sinnom tid. 

 

J

7 januari 2013 20:11

"Jag går omkring med ett leende, det kommer jag alltid att göra. Men det var länge sedan jag log på riktigt."

Fin, sorgsen mening. Fastnade för den... Gillar sättet du skriver på!
Vad det än är som tynger dig, tror jag att den bästa medicinen är att helt enkelt försöka göra det som gör dig lycklig så ofta det bara går. Så får åtminstone jag livet att rulla på och de mörka stunderna att bli relativt få.

Jag snubblade hit via Helgon förresten, om du nu undrar varför du fått denna "random-kommentar".

Kram, J

Anna

15 januari 2013 19:54

Jag gör mitt bästa!
Det är därför länkar och bloggar och öppna kommentarer finns, för att användas! Har man tur, som jag- så värmer och stärker dem många gånger! Dina ord Betyder!

Hmm dax att logga in på Helgon igen.. var länge sedan ;O

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Majoriteten av mina gamla och nyare vänner har skaffat familj, vare sig det är man, pojkvän eller barn (det är det där med barn som är mest utpekande för tillfället) Och här sitter jag, 28 år fyllda och vågar inte ens skaffa mig en pojkvän. Varfö...

Då vart man tillbaka här igen efter snart ett år,  detta har tydligen blivit min årliga blogg för att validera det gångna och dömma det kommande året. Mycket har hänt under 2014 ett hår som jag hade stora förhoppningar för. Många stora och små plan...

That tingeling feeling inside when your heart skip a beat,  is it really what i feel?   Kanske är det så att jag har funnit dig? Dig som jag kan spendera mitt liv med.  Bara tiden kan avgöra, och ja hoppas att jag inte fegar ut denna gången, so...

Det finns så mycket som jag vill skriva, så mycker som jag behöver göra mig av med och glömma, men varje gång jag väl sitter här så får jag total blackout.   Jag känner mig ensam, jag känner mig sviken och dåligt behandlad av männiksor som jag li...

Ja du mamma lilla, nu är det 16 år sedan du lämnade oss för alltid. Det kanske är därför jag missade bussen igår, sov dåligt i natt och vaknade sur och grinig i dag. Känner jag mig själv kommer jag gå omkring grinig hela dagen, men trots det ha ett...