Ja du mamma lilla, nu är det 16 år sedan du lämnade oss för alltid.

Det kanske är därför jag missade bussen igår, sov dåligt i natt och vaknade sur och grinig i dag. Känner jag mig själv kommer jag gå omkring grinig hela dagen, men trots det ha ett fake smile klistrat på mina läppar. Kanske någon ser genom mina ögon hur det verkligen står till?

Jag tror jag g¨r om kring med ett påklistratr leende allt för ofta, kanske så ofta att folk tror att det är mitt riktigt leende?

Du mamma, varför är det så svårt för mig att vända om? att börja sköta mig igen? Jag gör inget dumt lilla mamma, inte mot någon annan, bara mot mig själv. Hur skall jag finna ork och motivation?

Hur orkar jag leva med mig själv mamma? Tro inte att jag tänker ta livet av mig mamma, det skulle jag aldrig göra, jag är för egoistisk och vetandegerig. Jag vill veta vad som händer i framtiden.

Nej mamma, nu skall jag göra något annat. Blir nog en snabb dusch innan jobbet. För ja jobbar 24/7, jobbar nog ohjäl mig snart.

Älskar dig mamma, och saknar dig något otroligt mycket.

Piece out.