Du är min Idol på sätt och vis, du är någon som jag ser upp till och som jag avundas, du betyder så mycket för mig trots våran frånskilda relation.

Visst, vi kanske pratar med varandra en gång i månaden. Vi går varandra på närverna. Vi gnäller och blir ovänner. Men jag älskar dig i alla fall, så oerhört mycket. Du har vad jag har viljat ha i hela mitt liv. Du har ett Liv. Och nu ska du göra dig av med det. Jag lider för din skull, för att du inte kan ha kvar det, jag lider för att du förlorar min dröm, vilket också är din, fast kanske inte exakt, om inte ni kan hålla ihop, hur har jag då någonsin någon chanse att hitta min egen väg och bygga upp mit eget liv? När inte ens du kan upprätthålla din? Trots att det är du som ska skilja dig, så är det min värld som rasar lite, min värld ruckas och mina ideal raserar. Vet du hur jobbigt det är när någon man älskar hamnar i onåd med livet självt? Givetvis vet du det. Vem ser du upp till? Vem är ditt mål? Vem avundas du? Varför sitter jag och tycker synd om mej själv när du måste ha det så mycket värre? Varför känner jag mig smärtsamt känslolös? är det verkligen så att jag inte kan känna något längre? Är kan helt handfallen? Kommer jag någonsin att lämna mitt bekväma skal och bli en människa jag med? Kommer jag att sluta att irritera mig på folk som jag anser vara minde värda mig? Som inte e mödan värd att behålla? Är det dax att börja leva livet på riktigt snart? Sätta nya mål? Nya belöningar? Nya rutiner? Vi får väl se vad som händer och fötter, verkar som om ag fortfarande inte kan nöja mig med Lagom.
Får ta mig en funderare på Livet. Får tänka igenom vad det är jag vill ha utav livet. För det är ju trots allt jag själv som bestämmer min mål och mina begränsningar.

Tro Hop Kärlek