Majoriteten av mina gamla och nyare vänner har skaffat familj, vare sig det är man, pojkvän eller barn (det är det där med barn som är mest utpekande för tillfället)

Och här sitter jag, 28 år fyllda och vågar inte ens skaffa mig en pojkvän.

Varför? Jo för de jag fattar intresse för är antinger gamers och befinner sig långt bort, läs andra länder, eller gamers och befinner sig långt bort, tänk er andra sidan sverige, eller gamers och är deprimerade eller gamer och helt enkelt intresserde av någon bättre än mig.

Jag har de senaste dagarna varit grymt vresig, rent av arg och jag vet inte varför jag känner så. Det känns som om hela min värld trasas sönder, inget går så som jag vill och jag tappar kontrollen över mitt eget liv.

Jag känner mig sårbar, så som lunget innan stormen, något dåligt kommer att hända, jag känner det på mig så himla starkt. Känslan av att jag kommer förlora något eller någon bankar på min själ. Jag vill inte, jag kan inte förlora någon nu, aldrig någonsin igen. Jag orkar inte det. Jag går sönder.

Jag har gymkort, har inte gått på över en månad, har visserligen varit sjuk vid 2 tillfällen, men använder det som svepskäl till att inte gå, jobbiga tider på jobbet, minsta lilla sak som går att skylla på använder jag. Jag äter bara skitsaker, jag går inte upp i vikt, men jag går inte ner heller. Vilket jag måste. Är jag så nära att ge upp om allt att jag inte bryr mig alls längre?

Vad behöver jag för att kunna motivera mig sj?

Vad behöver jag för att kunna leva normalt?

Vad behöver jag....

Jag fortsätter le, jag fortstätter skratta, bara du förstår att jag mår så jävla ruttet som jag gör. 

Ingen jag bryr mig om har någonsin läst mina tankar här, ingen kommer nog någonsin att göra det.

Snälla, riv ut mitt hjärta ur kroppen på mig.