Ligger o tjockar oss i soffa, jag och min kattunge. Vi är verkligen själsfränder han o jag. Det är så typiskt, just när jag har skaffat katt får jag tillbaka mina drömmar om att åka utomlands och stanna där. Att bara sticka från allt och alla. En dag så kommer jag att göra det, en dag kommer jag gå fri.

Så många gånger jag har hört dig säga att när du väl inte vill ha med en människa att göra så är den människan inte värd ett piss i dina ögon, de existerar inte för dig. Med som med allt annat är det bara skit du snackar, du kan inte släppa någon alls för 5 jävla ruttna ören. Människor som vi gemensamt känner som du nu hatar, snackar du så mycket skit om så att grisar lever renligt i jämförelse. Du kan inte låta mig vara heller. Vad är det för fel på dig din tvåhövdade galning? Snälla låt mig vara i fred i mitt hörn av världen då det ikke passar Dig att vara min vän, Tack!

Jag känner mig ämkligt tom på ord när jag siter här i mitt lilla misslyckande.

På söndag skall jag till Liseberg med arbetspolarna, som vanligt ställer hälfen av dem in, men å andra sidan räknar jag la med det, som vanligt. Jag kommer åka i alla fall. Tredje gången i sommar men första gången med åkpass. Jag njuter av det faktum att jag ej behöver ha den fördömt pinsamma lilla extra bältesbiten när man åker Balder. Jag njuter så himla mycket. Det är så att jag önskar att du hade följt med i alla fall, för att se dig förödmjukad i allas ögon, se att du inte passar in. Å andra sidan är jag lika glad  över att du inte kommer då det betyder att jag slipper ditt giftiga feta ansikte.

Jag undrar ibland vad det är jag gör så himla fel... jag undrar ibland varför jag anstränger mig så himla mycket- Kanske dags att sluta nu? Dags att smälta in i mitt eget lilla hörn och skita i alla andra. Hur mycket jag än anstränger mig slutar det alltid med att jag blir på piss jävla besviken i slutändan...