Nu fan ska de bli ändring, ordning o reda. NU ska ja fan se till att de händer saker igen. För nu orkar ja inte vara nere längre, nu orkar ja inte deppa o bli nersedd på. Nu ska jag ta mej upp o leva rövare o bete mej som ett svin jag med.

Är så rädd att jag ska förlora dig...

Trött, irriterad, orkar inte mer.

 Vill inte mer..

Jag är trött, jag känner mig helt slut, känner paniken rusa genom hela kroppen bara ja tänker på de saker som jag ännu inte ordnat upp. Panik Panik Panik.

Jag vet att ja kan om jag bara vill och försöker, det har jag bevisat för mig själv så många gånger nu. 

Nu är det ändring som gäller, nu är det hårda tag i framtiden.

Tills nästa gång jag faller pladask ner...

Din låt kom på min spellista medans jag stod och baka, Det blir dina vetelängder nu, bara dina, och jag ska fortsätta att baka dem för alltid, mina Marialängder.

Påminnelsen är dock ett slag rakt i magen, Saknar dig, saknar att du togs ifrån oss så våldsamnt, saknar att du inte tjötar på mig, saknar att du inte kan stödja mig i mitt beslut att operera mig och jag saknar att du inte finns här och klagar på hur jag sköter min andra chans i livit.

Saknar saknar saknar.

Saknar så himla mycket i mitt liv, saknar så himla många.

Jag är så trött på så mycket, jag är så trött på så många, jag är så trött på mig själv. Trött på situationen sådan som den är. Skulle kunna säga att jag är trött på livet, men så långt skulle jag aldrig kunna gå, jag älskar livet. Men jag är trött på tillvaron. Finns så mycket jag vill göra, men så mycket som håller mig tillbaka. I slutänded är det dock bara jag själv som håller mig tillbaka.

Jag fortsätter att reflektera, fortsätter med min brainstorming inom mig själv.

Innser att jag inte har mycket att komma med, inte har mycket att förändra med,

får bara ta mig i kragen och arbeta utifrån det jag har framför mig, som vanligt. Ensam är stark, Ensam är .. Ensamt.